Det är en sådär löjligt fin höstdag, då luften är lite för klar och tenta ångesten läger sig lite för tjock på universitetsbiblioteken. I minna hörlurar går Mario Vagas Llosa och han beskriver hur en en gång mäktig kvinna finns vara en mänsklig ruin några år senare av en gammal barndoms vän. Jag kan inte göra annat än låta minnena tränga sig på, gamla vänner, dom som kanske inte blev lämnade kvar vid uttagningen till gymnastikens fotbollslag, dom som hade turen att bli valda och just därför gick det inte så bra för dom sen. Några, eller rent av de flesta klarade sig ganska bra, de tillhör bara utanförskapet idag. Men så var det ju den där kilen vars namn började på C och sist någon såg honom hade han en filt för att skydda sig från regnet, eller så kanske det bara var jointen som behövde skyddas.
På avenyn spelar en som inte kunnat duscha på alldeles för länge en melodi i dur som ändå låter märkligt vemodig, Cecilia Malmström tillsammans med polisen anser honom vara ett problem. Kanske vet han det, kanske inte. Men vad spelar det för roll, Svenska spel gick ju med 1 287 miljoner kronor i vinst för årets tredje kvartal.
Det är inte så konstigt att Malmström och lakejerna i blått anser utslagna som vågar visa sig offentligt vara ett problem. Att det finns utslagna på gatan som tigger slår hål på den bekväma illusionen om ett fungerande, öppet och varmt välfärdssamhälle. Tiggare blir ett svart får som envisas med att synas. Det är för sjutton gubbar en verksamhet som borde avlönas.
SvaraRadera